För de flesta människor är det intuitivt uppenbart att en persons personlighet är viktig för risken för att denne skall begå våldshandlingar.
Tyvärr hänvisar ofta personlighetsorienterade ”förklaringsmodeller” för våld till olika obskyra begrepp och slutar lätt i förföriska cirkelresonemang. Man förklarar en persons våldsbeteende med att han är ”impulsiv” eller han ”har en personlighetsstörning”, utan att problematisera det faktum att impulsiviteten eller personlighetsstörningen ofta i sig har definierats av det våldsbeteende som skulle förklaras från början.
Det ansågs under den mer sociologiskt inriktade kriminalvetenskapens tidsepok, parallellt med den sk ”anti-psykiatrin” inom hälso- och sjukvården, inte möjligt att förklara våld med personlighetspatologi. Det var samhället som var sjukt, inte individen. Arvet efter den italienska forskaren Lombroso spökar alltjämt i den svenska debatten om olika personlighetsfaktorer – såsom t.ex. empatibrist, patologisk narcissism, låg intelligenskvot – och dess eventuella relevans i sammanhanget.
Studier under åren
Flera studier under 1990-talet har emellertid visat på en liten men distinkt undergrupp av svårt kriminellt belastade individer som löper påtagligt förhöjd risk för kriminalitet och särskilt våldskriminalitet.
De uppvisar personlighetsmässiga avvikelser som man med hjälp av den så kallade Psychopathy Checklist diagnosticerar som psykopatisk personlighetsstörning, och psykopati som riskfaktor har ett förklaringsvärde för framtida våldsbeteende även om man konstant håller sociala faktorer såsom socioekonomisk status och segregation eller andra etablerade riskfaktorer såsom missbruk, uppförandestörning under uppväxten, tidigare våldshandlingar osv.
Även om ordet ’psykopati’ ligger obekvämt i munnen och begreppet är politiskt utmanande tycks det som att strategin att förneka att dessa individer alls existerar inte är fruktbar.
Det finns från longitudinella födelsekohortstudier stöd för att vissa av denna personlighetsstörnings kärnegenskaper, till exempel så kallade ”callous-unemotional traits” (CU-drag), manifesteras tidigt i livet och inte enkelt kan förklaras med sociala belastningsfaktorer eller med neuropsykiatriska störningar av typen ADHD/DAMP. Malierade misstänker att vissa av dessa kärnegenskaper är genetiskt betingade.
Det är sedan länge känt att nedsatt förmåga att tänka i flera steg och planera sina handlingar utgår från de så kallade exekutiva funktionerna, som bland många våldskriminella är nedsatta eller utslagna.
Upprepade studier med hjärnavbildande tekniker har påvisat intressanta men svårförklarade förändringar frontalt och frontotemporalt i hjärnan och det är ännu inte klarlagt vad som i sammanhanget är orsak och vad som är verkan, inte heller kan man säkert veta om någon tredje faktor, t.ex. drogmissbruk, har gett upphov de observerade fynden.
